Små saker får sin plats.

Förutom Patriks massiva projekt att byta tak så börjar saker finna sin plats på pensionatet. Mängder av loppisfynd gömda i lådor ler mot mig. Böcker av läder, dörrar, porslin från förr och lampor, lampor, lampor och åter lampor. Jag lyckades kamma hem inte mindre än 30 sammetsklädda skärmar. Ulrika har länge försökt väcka min längtan efter lampor. Jag har stått mot men känner mig nu redo för kärleken att svalla över mig och husets alla rum. Och idag har jag sprungit upp och ned för trappen med skärmar i olika färger för att känna in ljuset. En del (!) av skärmarna har fått tillfällig plats i bibliotekets bokhylla. I väntan på att självklarheten att slå in.

Känner mig så glad för pensionatet. Jag beställer porslin inför sommarens nya äventyr. Bäddar med nya lakarn i färdiga rum. Inte minst pratar jag med fantastiska människor. Idag ringe en kvinna och bokade rum till sig själv och sina vovvar. Hon såg bilderna på hemsidan och frågade om jag verklige hade kvar tapeterna som syns på bilden. Ja sa jag, visst är dom fina, typ 100 år gamla. Hon svarade- Jag har skrivit en bok om tapetet och jag kan berätta att de är mycket äldre än så!

Tanken på att det finns så mycket att upptäcka är ljus precis som mina lampor.

Ulrikas rum in the making.

En liten kattvind.

På besök i biblioteket.

Och ett i köket.